annamarianyberg

Hatar när en tanke förföljer en. Nästan som en fix idé. Tänk att någonting som inte syns,
kan kännas så mycket mer än det som är synligt. Det synliga kan ju faktiskt alla se och
kanske också förstå. Har du någonsin tänkt på någon eller någonting, så frenetiskt, så att
revbenen värker?

Visst är det konstigt hur människor kan förändras snabbt, på några sekunder kan de bli en
helt ny person. Och visst är det konstigt hur musik kan agera den ända vän som förstår.
Konstigast av allt är att alla är vi likadana. Fast ingen är som jag. Förstår ni?

Tycker om att jag är ung.